Girighet som skapar armod...

Ateljé Living Room
Jerry Linder
www.MilkRiverUniversity.se
Moffas@Spray.se


Humanist av födsel och ohejdad vana...

Som barn ansågs jag vara snäll och skötsam. Mina kompisars mammor tyckte mycket om mig, liksom mina lärare i skolan.

Men det betydde inte att jag tyckte om mig själv, rödhårig och fräknig som jag var, och oviss om min egen pappa egentligen var särskilt förtjust i mig, vilket det inte var någon tvekan om när det gällde min morfar, de få år vi fick tillsammans. Han dog nämligen då jag var fem år, och han var också rödhårig och fräknig över hela kroppen.

Jag var snarare ett mycket osäkert barn som måste anstränga mig på olika sätt för att bli gillad. Först när jag fick beröm kände jag mig älskad.
Detta har med tiden ändrats så att jag blivit medveten om själva problematiken, vilket också betyder att jag alltmer kan bli förbannad på människor som är dryga och anser sig själva lite förmer än andra.

Dock har jag märkt att det inte är så enkelt. Mina två döttrar har av födseln helt olika karaktärer. Den ena är verbal och känslig och den andra mera tystlåten, men handlingskraftig. Detsamma har jag funnit hos min sambos barn som är lika gamla som mina flickor.
Genom att umgås med barnen och studera dem har jag blivit van att se deras individuella karaktärer, och på så sätt har jag kunnat växla upp problematiken till ett högre plan.
Jag ser tendenserna i dagens politik och i den kommunala omsorgen. Under kriget växte det fram två skilda grupper som man också kan urskilja idag. Det var socialister (kommunister) och facister (nazister). Per Albin Hansson var noga med att folket skulle hålla samman, och det var därför Folkhemmet skapades. Genom att ge människorna det de behövde (arbete och barnbidrag)skulle extremisterna aldrig komma till tals.

De extrema grupperna innehöll medlemmar som kan ses som onda, sett ur medelklassens horisont. Men sanningen är snarare den att varje människa måste bevaka sitt revir. Och det är där problemet ligger; vad är mitt och vad är ditt.
De kan skylla sig själva! kan man säga; jobbar man och anstränger sig skall man ha rätt till lite lyx.
Jovisst, så är det man känner, men på vår jord har vi placerats i en viss position och på en viss plats, beroende av tillfälligheter som vi själva inte råder över. Att vi svenskar klarade oss från två världskrig är något som vi inte ska yvas över. Jag kunde lika gärna ha fötts på 1600-talet i en by i Dalarna, och varit tvungen att bege mig till exercisplatsen och sedan marschera till närmaste örlogshamn, där skepp väntade för att segla mig över till något av de baltiska länderna, där, om jag över huvud klarade överfarten, förmodligen blivit dödad av en fiende som själv snart skulle bli dödad.

Men varför se allt så dystert? Jo, för det är så det är, sett ur min horisont!

Tiden är som en logaritmisk spiral. Förhållandet mellan marknadskrafter och andliga krafter pendlar med tiden. En tids välstånd och yra, följs av depression och ångest. Varför det?

Jo, det finns ett samband mellan människornas karaktärer och samhällets välstånd. Den känslomässiga karaktären är långsiktigare, och den okänsliga är kortsiktigare. Båda behövs och båda söker sig till varandra som plus och minus i magnetismen, eller syra bas i kosten. Allt strävar mot balans, men endast en kort tid uppstår den eftersträvade jämvikten.

Men vad har det med den logaritmiska spiralen att göra? Det här är inte vetenskap, utan snarare kvasivetenskap. En magkänsla med andra ord.
En sådan där spiral följer en matematisk formel (rörelse) som förekommer på många ställen i naturen. Jag ser däri ett tryck på massan som rör sig i förhållande till ett diffust centrum. Från en cirkulär bana, där balans råder, går den över till en spiral där avståndet till den där centrumpunkten hela tiden minskar, och när den är nästan framme vänder den och ökar igen. Det är en pendel med andra ord. I en sådan pendel lever vi, och jag skall förklara närmare hur det ligger till; i mitt medvetande förståss. Att jag skulle få medhåll är inte att tänka på. Se på Gallileo t.ex. han hade ju rätt beträffande jordens förhållande till den övriga himlapellen, men han var alldeles för tidigt ute, och så är det med mig idag.

Hör här:

På det absoluta slutet av 1970-talet blev jag bekant med en uppfinnare som hette Ingvar Åstrand. Jag hade mina hästar i en hage utanför Brunnsäng i Södertälje. En kväll åkte jag upp dit för att se till mina hästar som gick alldeles utanför huset som hans familj bodde i. Vi blev stående ute och pratade tills solen gick ner och dimman lade sig på gräset medan månen plötsligt blev synlig över grantopparna. Vad pratade vi om?

Fysik!

Ingvar hade kommit på en rörelse som vi alla sett någon gång; vågor bakom en båt. Men Ingvar var inte som andra, han var av en sort som reflekterade mycket över det han såg. Det han betraktade var en vågrörelse som kom från en kraftkälla, en våg som förändrade karaktären hela tiden medan den varade. Det tog väl några sådana kvällar innan jag förstod vad han menade, men sedan fortsatte vi att samtala om företeelsen i 30 år.

Vansinnigt kanske du säger, och vansinnigt menade den grupp på nätet som Ingvar vänt sig till. Helt vansinnigt och ideotiskt tyckte man, och mycket ointressant tyckte alla professorer i fysik som han vände sig till, men Ingvar gav sig inte. Jag var med, så jag har upplevt Ingvars frustation när alla avvisade honom. Jag tror jag var den enda som följde honom på hans törnbeströdda väg.

Varför var alla så avvisande? Borde man inte tagit emot honom som prinsessan tog emot svinaherden med grytan som gick att spela på.

Vad Ingvar spelade på var elektromagnetiska vågor vilka studerats av våra förnämsta fysiker, kvantfysiker. Ingvar visade mig och alla andra en kurva som han gjort om till en form som gick att förstå. Det var Max Plankts kurva som gav grunden till kvantmekaniken. Det var bara det att ingen förstått Planks kurva över svartkroppsstrålningen; inte heller Max själv; enligt Ingvar.

Men Ingvar räknade om frekvens till våglängd och ritade kurvan på nytt, och då blev den så vacker; en lång strutformad vågrörelse med energirik början, och en mer och mer avtagande energi allt som rörelsen fortsatte mot sin slutfas. Dvs, rörelsen gick från blått mot rött liksom det astronomerna kallar rödförskjutningen.

Vetenskapen av idag tror på Big bang, där himlakropparna far med en vansinnig fart från varandra. Ingvar däremot såg i sin kurva en annan lösning; strålarna från stjärnor och galaxer långt borta förlorar energi under vägen mot oss på jorden, och därför blir vi alla vid vår läst, liksom skomakaren.

Hilma af Klint har en tavla som nu visas på Robygge i Järna, där hon skapat en sådan rörelse, enligt mitt förmenande.

Emellertid, Ingvar hade ingen framgång med sina idéer, och nu är han död; kanske av sorg. Men hans hemsida finns ännu på nätet för dem som vill forska vidare.

Nu har hans tankar under 30 år inte lämnat mig opåverkad, men jag ställde tidigt frågan: - Vad är det som gör att vågrörelsen tar den form som den gör. Ingvar var inte intresserad av den frågan, men jag tänkte vidare. Kanske är det så att andra vågrörelser med andra frekvenser hindrar Ingvars rörelse och formar den som den är skapt. I sjön rör sig vågfronter av olika slag. Jag ser det vid min stuga som ligger vid Långsjön i Mölnbo. En vågfront kan komma på morgonen och möta en annan från motsatt håll längre fram på dagen. Vågorna går igenom varandra. Någon träffar kanske båten där den ligger vid bryggan, och böjer av och bildar en annan vågfront och så vidare. Vågorna torde bromsa varandra lite, men det är inget som jag ser, ty det är ett så litet kvantum.

Det var det lilla kvantat som Max Plankt upptäckte med sitt experiment, och det Ingvar gjorde synligt med sin kurva. Det jag sedan började tänka på var just det lilla motståndet som dyker upp här och där.

Inom radiotekniken talar man fortfarande om etern, men inom fysiken i allmänhet har man nästan tagit bort begreppet eter, eftersom poitivismen kräver att man måste kunna mäta och väga dessa nyupptäckta objekt som skall räknas som vetenskapliga; och det har man misslyckats med när det gäller etern.

Jag skulle dock vilja kalla alla dessa vågor som finns i rymden för etern, och därmed har den återuppstått, i mitt medvetande i alla fall.

Vad skall jag med en eter till? Bra fråga!

Jag har särskilt lätt för att göra mig föreställningar. Jag utgår ifrån något och kommer slutligen till något helt annat.
Om vi nu har kvanta i himlen kan vi också ha det på jorden, kanske rent av i helvetet.

Karl Marx!

Marx skrev en hel del om energier. Han utgick från jorden och beräknade jordräntan. Räntan är rätt lik Ingvars kvanta. Marx studerade vidare arbetets värde och fick fram något som han kallade mervärde; alltså det värde som en vara erhåller när arbetaren bearbetar ett ämne. Då ska han ha betalt för det mervärdet ansåg han.

Idag känner vi väl till vad mervärde är, och staten har stiftat lagar som skall ge budgeten tillskott som kallas mervärdesskatt.

Ett piano har en klaviatur som består av tangenter som står i förbindelse med strängar av en viss sort. Dessa stämmer man så att det finns en viss frekvensskillnad mellan varje. Skillnaden är konstant över hela skalan i den tonskala som vi använder här hos oss idag.

När det gäller trygghet för människorna i vår stat bör det inte vara alltför stort gap mellan invånarnas förtjänster. Då riskerar vi att så småningom skapa en revolution. Re betyder åter, och evolution, betyder utveckling. De som blir alltför fattiga för att klara sin privata budget kommer att gå samman och kräva rättvisa löner, och andra förnödenheter. Vid storstrejken 1909 fick vi allmän rösträtt.

Efter krigen var man observant på detta förhållande, och det var då folkhemmet växte fram. På slutet på 80-talet (när Olof Palme blev mördad) började en förändring i folks attityder förändras.
Satsa på dig själv, en bok från Amerika, ser jag som startskottet.
Då blev det tydligt för mig, men knappast för mina arbetskamrater. På 90-talet skulle allt slimmas så att det blev en massa arbetskraft som inte längre behövdes, förutom alla ungdomar som skulle ut på arbetsmarknaden.

Det var då min snällhet upphörde; jag blev Tvärsan på jobbet, jag som hunnit vara med i facket i många år och som till och med varit aktiv inom politiken. Men jag var ursinnig längst där inne och hade en känsla i tandköttet som jag kallade "varggrin". Jag hade fått nog, och flera gånger mellan 1975 och 2004 gick jag i väggen, men reste mig igen och fortsatte att slåss. Många tankar har jag haft, och tänkt hit och dit för att jag egentligen inte vill se mina nära och kära som onda människor.

Nu har jag kommit fram till det jag presenterat här ovan. Människor är olika, ibland mycket olika, ja de är olika känsliga.
Annars kan man inte förstå att en ledare kan vara hyllad av så många människor fastän jag tycker att han är ett svin som förrått socialdemokratin och tagit för sig gods för egen del, och ljuger svenska folket rakt upp i ansiktet när han säger att han ska arbeta i skogen och odla jorden. Vem som hellst kan se att en person med den kroppen inte duger något till i skogen. Han menade förståss att han skall se till att andra jobbar i hans skog, medan han själv tjänar storkovan på sina konsultuppdrag. Men det var inte det han sa.

Men ännu hårdare är alliansen som vet att folk lider, barn mobbas, och invandrare får vänta i åratal med invandringstillstånd och arbete. Dessutom får barn som integrerats i skolan och på fritiden och blivit bekanta och kompisar med svenska barn inte vara kvar här hos oss utan måste flytta hem till ett land som inte längre är deras.

Alla dessa orättvisor blir omöjliga att förstå om man inte tänker att människor är olika, och att det pö om pö blir en känslomessig förändring av vårt folk.

Lagom är bäst!

Lagom finns bara ett kort ögonblick, sedan blir det något annat. Det pendlar alltså, så som jag redan har påstått, och jag tror nu att vi är på väg att se att nyliberalismen som kom från USA i slutet på 70-talet inte längre håller.

Irland, Grekland och Portugal håller på att gå i konkurs. Irland har redan gjort det. USA har så stor statsskuld att de aldrig kommer att kunna betala tillbaka den. Hur skall det nu gå med Europa. När så många länder inte har råd att köpa, mister vi kunder och får inte sälja. Så har vi än en gång kommit in i en kris som kan leda till en världsdepression.

Ingvar och jag ägnade många timmar åt att prata om den tid som nu står framför oss. Ännu en gång frågar de sig, professorer och vanligt folk: - Hur har vi kommit hit?

Ja, just det, ett mysterium?

Skitsnack! girighet, avsaknad av bildning, njutning, ja i stort sätt genom att släppa de sju dödssynderna fria.

Girighet, olust inför bildning, lyx; inte minst spermapumpen som får lungorna att arbeta snabbare och hjärtat att pumpa häftigare... med högre frekvens! Ingvars spiral finns överallt i naturen och kulturen, så även i mitt medvetande.

I evighet, Amen!