AteljéLivingRoom
JerryLinder
Moffas@Spray.se
0708 661808
Hemsida:
www.MilkRiverUniversity.se
Du är din själ
Första gången jag hörde frågan var i radion som stod uppställd på vårt trädgårdsbord en sommar 1989, då jag hade köpt min första videokamera, en SuperVHS-kamera för
18 000 svenska kronor. Mycket pengar för mig då, men jag ångrar mig inte nu, ty jag har 100 timmar obearbetad film ligger och väntar på att bli redigerade till filer som jag vill visa lokalt i mitt revir.
Den första sommaren gjorde jag faktiskt några filmer på ca en timma som var riktigt bra, och som fortfarande passar in i mitt tänkande. En spelade jag in på väg mot Uppsala domkyrka, där jag sveper med kameran runt kyrkan och universitetet, och i parken där blommorna står i sitt fagraste flor. Inne i Domkyrkan går jag längs raderna av gravar och söker mig med objektivet in till Emanuel Swedenborg innan jag vänder över till andra sidan av skeppet och fångar en bild av Jesus som lyfter upp ett barn. Varje gång jag ser filmen på nytt och på nytt, får jag tårar i ögonen just där, jag vet inte varför. Det är så att jag lagt på musik också, musik av en sångare och estradör som egentligen är ganska grov, men som fångar mina bilder exakt, och så är det gunget; otroligt att mina panoreringar och zomningar passar in.
Till slut är jag vid Gustav Erikssons sarkofag, då sjunger Cornelius, lägg granris på min grav, och då gråter jag igen. Carl Larssons målningar av Kungen som rider in i slottet gör sig bra där. Carl Larsson var en gång en fattig gosse i Stockholm, som genom sin medfödda talang blev så stor att han skrev en självbiografi som heter: Jag.
På utvägen filmar jag de vackra fönstren och predikstolen, också lämnar jag
Gustav Wasa, vår nations grundare, och fångar med kameraobjektivet en liten hund som sitter och väntar alldeles ensam på husse, eller matte, utanför stora porten...
Du kan inte tro, med vilken glädje jag filmade den dagen, det var min första riktiga fil, och jag är ännu begeistrad över mitt val av motiv och musik. Så kan det gå.
Nu ska vi fortsätta med tankar om själen. De flesta människorna kan inte skilja på Anden och själen, och det kunde inte jag heller innan jag läste verk av Emanuel Swedenborg som levde på slutet av 1700-talet och början på 1800-talet.
Det klart att anvisningar kan skönjas i Bibelns två testamenten, men det är inte lätt. Men om man jämför den humanistiska sidan av saken, med den tekniska, får vi en annan bild som är lättare att förstå. Om vi börjar med kroppen, bland begreppen Ande, Kropp, och själ, så lär det inte vara några problem; men ...svårare är det med Anden. Anden är den komponent i helheten som ger kraft, som driver fram människan, eller motorn, om det är en maskin. Men Själen, vad ska vi tro om den? Jo, Själen kan ses som den enhet som väljer ut, som är förbunden med minne, och kan ange kurs på livets stig, liksom ett program i en datamaskin, bestående av ettor och nollor, som naturligtvis inte är ettor och nollor i verkligheten, utan snarare strömmar av elektromagnetism som stängs av och på.
Om du står vid ett vägskäl och inte varit där förut, eller glömt hur du ska köra; då anropar hjärnan minnet, som förtvivlat börjar gräva i lådor och schatull efter sekvenser av området som kan finnas lagrat någonstans; och om minnet hittar vad som efterfrågas levererar det ett svar. Höger! Åker du åt höger kommer du nog åt rätt håll. Så kommer ett nytt vägskäl, och då upprepas proceduren; har du tur kommer du till slut till målet, och när du lyckas, känner du dig tillfredställd; ty:
- Lycka är att lyckas, för enkelt samband kan det kanske tyckas!
Ibland är Själen förknippad med att stjäla. Stjäla är att ta för sig, fast man inte får. Stjäl man, men inte vet att det är förbjudet säger man att man handlat amoraliskt, Därför kallar jag Vatt-Annas son, Aron, för Amoralen. Hans far är mjölkbaron, i min story;, den ädle riddaren av Mjölkcentralen (ArlaFoods), och hans mor är den av folket härstammande: Anna i Oxviken, född på en skulle, Johannesberg, nära godset Nådhammar i Öknebo Härad. Dessa två är tillsammans med en bortbyting, Hanna-Vanna i Svartputten, som föddes i torpet i Oxsundsviken (Oxviken), men byttes ut mot nämnda Anna, som på sin ålders höst fick bära hem vatten till de rika i staden för att klara livhanken.
Nåväl, själen som väljer i vägskäl (skäl), eller stjäl (tar för sig för sin överlevnad), kan således urskiljas ur flera ord som betyder samma sak som det som ett dagaprogram gör. Det är lätt att förstå, om man lägger upp det på det här viset.
Swedenborg skriver sina verk som om han själv var med om episoder som utspelar sig i dem, och på det viset kan han förklara mentala processer som det gängse läkarfacket ännu inte har kunnat förklara för allmänheten, och därmed närmar han sig en symbios mellan vetenskap, med sitt sunda förnuft, och religionen med sina känslor.
Idag har många generationer fötts sedan Emanuel nedtecknade sina iaktagelser, och vi har mer och mer förlorat innebörden av dessa begrepp, och bryr oss inte heller. Det som inte kan mätas och vägas kunde Wiengruppen, stora män inom vetenskap och forskning, inte aceptera (positivismen), och därför kan man förneka läran om Gud och Jesus. Men ser man Moses som kommer nedför Guds berg, med den första skrivna lagen, kan man lätt uppfatta densamma som en del av alla (Allah) lagar som finns i universum, alltså de humanistiska lagarna... och alla naturlagar; detta är Gud!
Jesus, som gestaltades av de författare fyra författare som skrev evangelierna i
Nya Testamentet, har kommit till för att förklara lagen (Gud) för vanligt folk; först i Grekland och sedan i Romarriket. Därefter delades Kristendomen i först två delar: den katolska (den allmänna) kyrkan, och den ortodoxa kyrkan. Det de bråkade om var om Jesus skulle vara en människa blott eller om han skulle vara Gud själv.
Om nu Jesus som finns i de flesta kyrkor, och hänger som en livlös kropp, ett beläte, skulle börja leva, och viska försiktigt i de människors öron som skulle få sitta på hans högra sida, de som är försiktiga och försynta och har empati, (Mona, Maria och Lars Ohrly), socialisterna, då skulle vårt samhälle snart vara trevligare att leva i. Det finns mycket att vinna om vi allihop, fåren först, började visa empati och följa skriftens ord:
- Det du vill att människorna skall göra mot dig, det ska du göra mot dem. Men det kräver ju att du måste välja bort alla onda tankar som du vill göra för att du inte har den rätta tron. Därför är Jesussagan viktig för alla ungdomar som skall lära sig vad man skall göra, vad man får säga och vad man ska välja för väg... mot framtiden!
Men ...alla barn i början! Den lilla slyan blir ett stort träd, och snart börjar kanalerna uppifrån och ner, och nerifrån och upp, slamma igen och torka, bli urhålkade, och när det blåser hårda vindar i ekonomin, faller trädet, det stora och pösiga, bara ett skal, som Göran... ja, jag säger inte mer!
torsdag 19 augusti 2010
onsdag 18 augusti 2010
MobilTeater...
AteljéLivingRoom
Jerry Linder
Moffas@Spray.se
0708 661808
Hemsida:
www.MilkRiverUniversity.se
UrbanHäradsteater spelar ut
Vem är denne UrbanHäradsteater?
Vem vet? Inte MoffaFridolin i alla fall!
Han bara dök upp en dag helt stilla, och Kamrern släppte in honom; tyckte väl synd om honom. Han sa att han kommit för att rädda Flodområde63 från illvilliga andar, andar från Jesper Swedbergs tid då sonen ännu inte fått sin skolgång avslutad ute i Europa. Han, Emanuel hade plågats en tid av främmande väsen från undre världen, och nu hade dessa hemsökt Urban en tid. Men varifrån han kom det sa han inte, bara att han numera var rätt duktig på att tämja tockedäringa andeväsen.
Jesper som var Karl XII:s biskop blev adlad; d.v.s. han skulle ha blivit adlad om man kunde det, men det kunde man inte, bara för det han var biskop. I Stället adlades hans avkomma, och det var därför Emanuel blev adlad och tog namnet Swedenborg. Sweden i hans namn är just Sverige, och han var faktiskt ordentligt förankrad i landets berggrund, fastän han forskade och skrev om änglar och djävlar i himmel och helvete, men det var ju först då han blivit ordentligt utbildad och studerat människans anatomi.
Det var när Emanuel reste till Nederländerna för att besöka sin förläggare, som han blev sjuk och fick svindel och blev hemsökt av personer i Bibeln. Ja de kom honom helt nära och de talade till honom, men han var inte rädd. När han sedan kom till sig och kunde gå ut for han till England och besökte en religiös grupp där som tog väl hand om honom där. Sedan skrev Swedenborg ofantligt många böcker om Himmel och Helvete, ja om allt han hade varit med om, vad han sett och hört. Och det klart att somliga tyckte att gubben, som gud bevars, var utnämnd till bergsråd av kungen, och bestämde över gruvor i Bergslagen, var lite konstig på ett sätt, men inte på ett annat. Hans grannar på Hornsgatan i huvudstaden tyckte han var högst normal, en man man kunde tala med och umgås med. Men det var en sak som var särskilt betecknande för honom, och det var väl därför människor i hela världen hyllade hans lära och bildade en rörelse som spred sig över hela världen. Emanuel var en stjärna, en berömd man, den mest kände svensken långt efter hans död.
UrbanHäradsteater var född till att sprida Emanuels lära vidare, när den gamle vandrat vidare och Nordenskiöldarna i Finland, de som kom från Sverige men flyttat till Finland för att sköta Fabian Wredes domäner. Nordensköldarna var äkta Swedenborgare, somliga for över haven och blev amiraler och konteramiraler, en av dem räddade Gustav III:s bror, Karl XIII i en knepig knipa då den svenska flottan blev instängd av den ryska, i Viborgska viken, tillsammans med far och son av en annan ätt, där fadern hette Erik, som blev adlad af Klint, och sonen var Gustaf af Klint. Man lyckades manövrera ut alla skepp i säkerhet i det Viborgska gatloppet.
Klintarna var utomordentliga kartläggare till sjöss, och flera generationer finner vi som lärare på Kadettskolan i stockholm. På Adelsö hade de ett, eller var det inte två hemman, och på kyrkogården ligger de begravda.
Nu blir det dikt och förbannad lögn:
Det var dit Vatt-Annas morfar kom av en slump och blev gift med dottern till skepparen som bodde vid Hammora kvarn.
Hennes morfar, far till Maja, hennes mor som höll på att drunkna i bäcken från Lilla Småsjön när Anna var nyfödd och inte hade någon offisiell far, fastän Maja kunde peka ut honom som Oscar Dixon, en berömd baggbölare ( en handelsman som köpte skog billigt av fattiga bönder), som var ägare till Skeppsta bruk och Sjunda gods, dit kungen kom och jagade en gång. Men inte kunde en stackars piga som blev vilseledd av herrarna i hagen, peka ut en så promenent person. Men Maja blev räddad av Paul i Sågartorpet, och Anna ( vår Vatt-Anna) togs omhand av jägaren KarlOtto, som kom förbi med sina hundar. Så kom hon då till Oxsundsviken, eller som man säger idag: Oxviken. Därför skriver jag Anna i Oxviken, fast Södertäljeborna kallar henne Vatt-Anna för att hon försörjde sig på gamla dar med att bära hem vatten till bemedlade hushåll i staden. Så vet du det. Men om sanningen skall fram är det ingen som vet vilken av alla Annor på den tiden som bar vatten. det har min barndoms sagoberättare Majbritt Ahlin försäkrat mig, precis som vår stadsarkeolog,
Göran Gelotte.
Tillbaka till Swedenborgarna och Klintarna. Kanske du känner till Hilma af Klint?
Hon som målade och kom i kontakt med Rudolf Steiner, han som grundade Antroposofin (människokunskap). I Järna finns ett antroposofiskt fäste med ett stort kulturhus, det enda vi har i kommunen. De bedriver skolverksamhet och har en särskild pedagogik.
Hilma hade sina alster magasinerade i många år där ute på Adelsö, men nu funderar man på att göra ett museum i Ytterjärna, där man kan ställa ut hennes konst, som för övrigt visats i flera Europeiska städer, och i New York.
Tillbaka nu till UrbanHäradsteater, vars namn Urban egentligen betyder stadsliknande, till skillnad mot landsbygden. Men Häradsteatern ligger ju i Öknebo härad, vilket betyder att den ligger i flera socknar: Vårdinge, Överjärna, Ytterjärna, och Turinge, samt Västertälje, Östertälje och Tveta. Inget litet område, men ändå mindre än södertälje kommun som också innefattar Hölö idag. Förr var Hölölebo härad en del av Nyköpings län, medan Öknebo tillhörde Södermans län, eller Sörmland som man också kan säga.
Gemensamt för alla dessa människor är att de hade en lidelig känsla för sanningen:
- Sanningen skall göra eder fria, sa Jesus, den halvgud som man anser vara helt oförvitlig, som Job ansåg att han var. Men Job blev granskad av Åklagaren, Satan, vilken fick fria händer att sätta åt Job, som alla hade kunnat lita på, men som succesivt förändrades, växte, och själv trodde att han visste vad som var rätt och vad som var fel utan att fråga Gud (folket=lagen). Hans barn festade, men det tyckte han inte var så farligt, och jag tror att det var därför han åkte dit. Har man fått folkets förtroende måste man uppfostra sina barn till goda samhällsmedborgare, herrarnas barn blir annars uppkäftiga och svårhanterliga.
Klintarna gjorde sjökort, och det kan väl vem som helst förstå hur viktigt det var att de blev rätt ritade.
Emanuels största heder var att han menade att om man vill vara en sann kristen, måste man handla kristet. Det gjorde Jesus Kristus, den man som man trodde var Messias, räddaren.
Och nu kommer Urban in på Häradsteatern som en räddande ängel, när allt håller på att gå över styr. Fortsättning följer på annan blogg!
Jerry Linder
Moffas@Spray.se
0708 661808
Hemsida:
www.MilkRiverUniversity.se
UrbanHäradsteater spelar ut
Vem är denne UrbanHäradsteater?
Vem vet? Inte MoffaFridolin i alla fall!
Han bara dök upp en dag helt stilla, och Kamrern släppte in honom; tyckte väl synd om honom. Han sa att han kommit för att rädda Flodområde63 från illvilliga andar, andar från Jesper Swedbergs tid då sonen ännu inte fått sin skolgång avslutad ute i Europa. Han, Emanuel hade plågats en tid av främmande väsen från undre världen, och nu hade dessa hemsökt Urban en tid. Men varifrån han kom det sa han inte, bara att han numera var rätt duktig på att tämja tockedäringa andeväsen.
Jesper som var Karl XII:s biskop blev adlad; d.v.s. han skulle ha blivit adlad om man kunde det, men det kunde man inte, bara för det han var biskop. I Stället adlades hans avkomma, och det var därför Emanuel blev adlad och tog namnet Swedenborg. Sweden i hans namn är just Sverige, och han var faktiskt ordentligt förankrad i landets berggrund, fastän han forskade och skrev om änglar och djävlar i himmel och helvete, men det var ju först då han blivit ordentligt utbildad och studerat människans anatomi.
Det var när Emanuel reste till Nederländerna för att besöka sin förläggare, som han blev sjuk och fick svindel och blev hemsökt av personer i Bibeln. Ja de kom honom helt nära och de talade till honom, men han var inte rädd. När han sedan kom till sig och kunde gå ut for han till England och besökte en religiös grupp där som tog väl hand om honom där. Sedan skrev Swedenborg ofantligt många böcker om Himmel och Helvete, ja om allt han hade varit med om, vad han sett och hört. Och det klart att somliga tyckte att gubben, som gud bevars, var utnämnd till bergsråd av kungen, och bestämde över gruvor i Bergslagen, var lite konstig på ett sätt, men inte på ett annat. Hans grannar på Hornsgatan i huvudstaden tyckte han var högst normal, en man man kunde tala med och umgås med. Men det var en sak som var särskilt betecknande för honom, och det var väl därför människor i hela världen hyllade hans lära och bildade en rörelse som spred sig över hela världen. Emanuel var en stjärna, en berömd man, den mest kände svensken långt efter hans död.
UrbanHäradsteater var född till att sprida Emanuels lära vidare, när den gamle vandrat vidare och Nordenskiöldarna i Finland, de som kom från Sverige men flyttat till Finland för att sköta Fabian Wredes domäner. Nordensköldarna var äkta Swedenborgare, somliga for över haven och blev amiraler och konteramiraler, en av dem räddade Gustav III:s bror, Karl XIII i en knepig knipa då den svenska flottan blev instängd av den ryska, i Viborgska viken, tillsammans med far och son av en annan ätt, där fadern hette Erik, som blev adlad af Klint, och sonen var Gustaf af Klint. Man lyckades manövrera ut alla skepp i säkerhet i det Viborgska gatloppet.
Klintarna var utomordentliga kartläggare till sjöss, och flera generationer finner vi som lärare på Kadettskolan i stockholm. På Adelsö hade de ett, eller var det inte två hemman, och på kyrkogården ligger de begravda.
Nu blir det dikt och förbannad lögn:
Det var dit Vatt-Annas morfar kom av en slump och blev gift med dottern till skepparen som bodde vid Hammora kvarn.
Hennes morfar, far till Maja, hennes mor som höll på att drunkna i bäcken från Lilla Småsjön när Anna var nyfödd och inte hade någon offisiell far, fastän Maja kunde peka ut honom som Oscar Dixon, en berömd baggbölare ( en handelsman som köpte skog billigt av fattiga bönder), som var ägare till Skeppsta bruk och Sjunda gods, dit kungen kom och jagade en gång. Men inte kunde en stackars piga som blev vilseledd av herrarna i hagen, peka ut en så promenent person. Men Maja blev räddad av Paul i Sågartorpet, och Anna ( vår Vatt-Anna) togs omhand av jägaren KarlOtto, som kom förbi med sina hundar. Så kom hon då till Oxsundsviken, eller som man säger idag: Oxviken. Därför skriver jag Anna i Oxviken, fast Södertäljeborna kallar henne Vatt-Anna för att hon försörjde sig på gamla dar med att bära hem vatten till bemedlade hushåll i staden. Så vet du det. Men om sanningen skall fram är det ingen som vet vilken av alla Annor på den tiden som bar vatten. det har min barndoms sagoberättare Majbritt Ahlin försäkrat mig, precis som vår stadsarkeolog,
Göran Gelotte.
Tillbaka till Swedenborgarna och Klintarna. Kanske du känner till Hilma af Klint?
Hon som målade och kom i kontakt med Rudolf Steiner, han som grundade Antroposofin (människokunskap). I Järna finns ett antroposofiskt fäste med ett stort kulturhus, det enda vi har i kommunen. De bedriver skolverksamhet och har en särskild pedagogik.
Hilma hade sina alster magasinerade i många år där ute på Adelsö, men nu funderar man på att göra ett museum i Ytterjärna, där man kan ställa ut hennes konst, som för övrigt visats i flera Europeiska städer, och i New York.
Tillbaka nu till UrbanHäradsteater, vars namn Urban egentligen betyder stadsliknande, till skillnad mot landsbygden. Men Häradsteatern ligger ju i Öknebo härad, vilket betyder att den ligger i flera socknar: Vårdinge, Överjärna, Ytterjärna, och Turinge, samt Västertälje, Östertälje och Tveta. Inget litet område, men ändå mindre än södertälje kommun som också innefattar Hölö idag. Förr var Hölölebo härad en del av Nyköpings län, medan Öknebo tillhörde Södermans län, eller Sörmland som man också kan säga.
Gemensamt för alla dessa människor är att de hade en lidelig känsla för sanningen:
- Sanningen skall göra eder fria, sa Jesus, den halvgud som man anser vara helt oförvitlig, som Job ansåg att han var. Men Job blev granskad av Åklagaren, Satan, vilken fick fria händer att sätta åt Job, som alla hade kunnat lita på, men som succesivt förändrades, växte, och själv trodde att han visste vad som var rätt och vad som var fel utan att fråga Gud (folket=lagen). Hans barn festade, men det tyckte han inte var så farligt, och jag tror att det var därför han åkte dit. Har man fått folkets förtroende måste man uppfostra sina barn till goda samhällsmedborgare, herrarnas barn blir annars uppkäftiga och svårhanterliga.
Klintarna gjorde sjökort, och det kan väl vem som helst förstå hur viktigt det var att de blev rätt ritade.
Emanuels största heder var att han menade att om man vill vara en sann kristen, måste man handla kristet. Det gjorde Jesus Kristus, den man som man trodde var Messias, räddaren.
Och nu kommer Urban in på Häradsteatern som en räddande ängel, när allt håller på att gå över styr. Fortsättning följer på annan blogg!
söndag 15 augusti 2010
Bröderna Karlsson...filmtankar!
AteljéLivingRoom
Jerry Linder
Moffas@Spray
0708 661808
Hemsida:
www.MilkRiverUniversity.se
Publikation: Nätis! http://MoffasMilkNet.blogspot.com
Film-Time i MiddleMilkDominion
I södertälje fanns ett åkeri som hette Bröderna Karlsson: de komkurrerade med sin far som naturligtvis också hette Karlsson, men kallades för Getarn, därför att han växt upp på ett ställe i närheten av Getasjön.
Getarn var en häftig man, han är nog staden Södertäljes störste entreprenör. Det går många historier om honom, men de flesta som skulle kunnat berätta har gått till de himelska ängderna.
Jag har i trettio år tänkt att jag skulle dokumentera några av de händelser som han var med om, men så går den ena dagen efter den andra. En dag träffade jag den vackraste mamman som vi hade på Gulagårn, hon som har en dotter som jobbar på ungdomsgården här i Brunnsäng; hon kommer ihåg Getarn, hur ödmjuk han var då han kom in på kontoret där hon jobbade: en revisionsbyrå. Han stod alltid vid dörren med mössan i hand. Han respekterade verkligen deras arbete med papper och skrivna ord. Men gällde det motorer: lastbilar och grävskopor, då hade han ingen respekt alls. Det sägs att Bröderna Karlsson körde firman i botten, och att den lilla rörelse som farsgubben byggde upp, så småningor urgröptes genom missbruk av moral och allmänt hyfs, ja jag vet tyvärr inte så noga. Men den film jag vill berätta om, handlar om vår samhälleliga fördärv och hur det till slut ändå gryr ett hopp om framtiden...
Det var söndag morgon och jag låg länge i sängen och gruvade mig för att gå upp, fastän solen sken och bilen var fulltankad och min sambo sedan trettio år tillbaka, Kristina, var på bra humör, vilket man hör på stegen i köket.
Näe, fan också, idag vill jag vara fri och göra precis vad jag vill, tänkte jag; ja det tänkte jag faktiskt, även om jag inte brukar tycka illa vara att ha sällskap av min kära Kristina; men i alla fall, ibland vill man göra precis det som faller en in: idag skulle det ske, kände jag och gick ut på muggen och drillade lite grann och tog min tablett, den sista jag hade kvar av en viss sort. I morgon får jag klara mig utan tills doktorn ringer in ett nytt recept.
Nåväl, jag deklarerade mina åsikter om frihet och fick godkänt, och så började jag planera min dag, min fria dag.
Nu var det bara det att Kristina råkade säga att hon så in i norden ville upp i skogen och fotografera den där fina mosskogen som vi passerade för några dagar sedan då vi gick i skogen för att leta svamp. Vi hade gått en runda i skogen ovanför Högantorp gamla folkskola, uppför backen till vägen som går till ett timmerupplag, och ner mot golfbanan där folk ödar sina timmar på att förpassa en vit liten kula ner i ett grop i green, en sysselsättning som verkar närmast löjlig i mina ögon.
Tänk dig tillbaka hundrafemtio år när folk svalt och flyttade till Amerika och röjde land för att överleva, och nu går man makligt och drar en väska bakom sig med ett antal klubbor som man skall slå den röksvamplika tingesten med.
Ok, vi gick fram till Salems golfbana med risk för eget liv, ty rätt var det var kom en boll sjungande strax invid oss. Snabbt förpassade vi oss in i skogen igen, och så gick vi på en stig/väg som visade sig bära hän till en bunker utan ingång, underligt nog, uppe på en höjd. Snart var vi tillbaka till bilen igen.
Det var då det, den här söndagen, min fria söndag, önskade min kära sambo sedan trettio år, leta rätt på ett visst parti på den rundan där det växte mycket grön mossa bland stillastående glavatten. Inte hittar hon själv i skogen och inte kunde jag förmena henne dessa vackra bilder en dag som denna, då solen sken och vi just hade ätit frukost och druckit kaffe.
Så vi tog stövlarna på oss och gav oss iväg, men... inte hittade vi tillbaka till glavattnet, men grön mossa var det överallt. Däremot hittade vi i kanten av en liten stig, små små kantareller, stora som små knappar till en blus.
- Bra sa jag, då går vi hit om några dagar och plockar dessa första primörer:
- Om vi hittar hit ja, sa Kristina.
- Man skulle ha en sådan där 4G-modul, sa jag, med GPS, då skulle vi säkert finna dem.
Nu är det så att jag en längre tidd tänkt köpa en tockedär apparat. Ja, jag måste ha en sådan när jag rekognocerar mina polygoner som ska bli succé inom en snar framtid, om jag bara kommer till skott. Jag kallar min vandringsrunda, som förståss också kan vara en cykeltur eller en bilutflykt. Det klart att man även kan ro runt Långsjön i Mölnbo, där min stuga ligger, den vi kallar AkterKastellet. Eftersom jag är gammal mätningstekniker i kommunen, är jag behäftad med detta fel att jag vill kalla mina rundor för polygoner. Poly betyder många, och gon betyder hörn. I varje hörn ska jag ta ner koordinaterna från sateliterna. Har man tre sateliter blir det tre avstånd, och har man tre får man en ganska säker bestämning av punkten (hörnet). Men har man fyra sateliter och fyra längder får man en överbestämning. Ja så var det i alla fall på triangelnätet (92 punkter på höga berg och på vattentorn och kyrkor i Södertälje tänkta storkommun, där Daga, Gnesta, Trosa och Vagnhärad skulle ingå.
Hur som helst, nu började det brännas. Inte bara mina polygoner tarvade en telefon av modernaste snitt, med möjligeter att surfa på nätet och fotografera olika svampar, förutom att man fick positionen noga bestämd; men hur noga?
Det var inte bara att gå in i en butik och peka på en platt manick och säga:
-Den ska jag ha! Den skulle ju också laddas med olika program, för den här telefonen var inte bara en telefon man pratar i, utan en liten dator som skall vara kopplad till något av alla leverantörer av svävande vågor som bär på ettor och nollor av ett särskilt snitt; ty det handlar om allmosor till bolaget som tillhandahåller frekvenser/våglängder, som med ljusets hastighet i vakum (C) tar sig fram genom andra vågor som i sin tur tar sig genom vågor till förbannelse. Testa med en gammal transistorradio får du se. Vrid ratten som står i förbindelse med kondensatorn, du får konstiga ljud från när och fjärran och alla ljud bärs fram på dessa vågor.
Ingvar och jag, har pratat om sådana vågor i 30 år, men nu är jag ensam om eländet, det finns ingen i denna världen som ville hålla med Ingvar om att vågorna från en stjärna långt bort, mycket långt bort bärs av vågor som förändras.
Fysikens stjärnor idag är alla ense om att himlakropparna far iväg med en ruskigt hög hastighet bort ifrån varandra, men Ingvar har tänkt igenom det hela ordentligt och funnit att det med största sannolikhet förhåller sig så att det är kraften från vågen som minskar då den rör sig mot oss. Alltså impulsen minskar i styrka genom att vågen hela tiden förlorar energi till andra vågor den pressar sig fram igenom. Titta på vågorna på sjön när du kommer med Ejdern och far mot Björkö/Adelsö nästa gång.
Dopplerefekten kallar man det beteende som framträder då en energikälla: en ambulans t.ex rör sig i förhållande till dig på gatan. Ett tonläge när den kommer närmare och närmare, och ett annat när den försvinner bort. Precis på samma sätt utvecklar sig skeendet när det gäller alla elektromagnetiska vågor, där de vågor som retar våra stavar i ögonen retas av vågor av viss frekvens. När vågorna blir längre betyder det att frekvenserna blir färre, och när frekvensen ökar blir på samma sätt vågorna kortare. Det är när vågorna är nyss utsprungna från källan som de har störst kraft och det är då de får mest motstånd från andra vågor. Det är som om du var vid Stora torget i Södertälje och ska med tåget till Stockholm, och måste vara framme en viss tid för att...du är sen och måste springa. Det är många andra (vågor) ute den här tiden, och somliga går med strömmen, medan andra går mot; spelar ingen roll, väldigt många går precis där du vill sätta ner fötterna för att komma fram så fort som möjligt. Till sist kommer du på att du får lov att springa så mycket i sick-sack att det inte lönar sig att springa allt vad du är värd.
Vad betyder det? Den väg du måste springa blir längre då du springer fort, på grund av att du måste parera möten, och det betyder att den totala hastigheten från torget till stationen blir densamma om du anstränger dig till max eller om du försöker hitta en hastighet som passar in i förhållande till den täthet som finns bland dina "medlöpare"; och så är det i livet i stort. "Simma lugnt, är ett bra uttryck.
Ingvar kom på idén om ett mönster för rörelsen, och jag bad honom skriva så folk kan förstå, inte reta höga vederbörande som måst skrubba professorn på ryggen för att själv bli professor. Men jag som bara är mätningstekniker (fd) kan ju kosta på mig att bre ut texten; är det svårt att förstå?
Det är alltså sådana där vågor som sateliterna sänder ut åt alla håll, och som jag kan plocka upp med min modul. Samtidigt är satelitsändarna registrerade från olika landstationer över hela världen. I Sverige har vi en i södra landsändan (Onsalalaboratoriet), varifrån man mäter längden (frekvenserna/våglängderna)till sateliterna.
Innan Ingvar gick bort strax före nyår hade han räknat på detta och funnit att han kunde få en noggrannare angivelse av längden till en punkt från satelliten, den sändare som i varje sekund uppdaterades från landstationerna så att dessa kan ses som de triangelpunkter som jag och mina arbetskompisar gjorde mätningar från då vi rekognocerade våra polygoner i Södertäljes ytterområden. Numera mäter man inte från dem, nu kan man mäta direkt från vilken punkt som helst, där man kan ställa upp sin teodolit med längdmätare, sin toralstation.
När det gäller mina polygoner, misstänker jag att de kommer att kunna liknas vid en bok. Jag har funderat på GaijasGreenBible. En forskare uppfann ordet Gaija; vilket är namnet på jordklotet sett som ett levande väsen. Nu är Gaija hotad, det är forskarna överens om, och det betyder att de religiösa skrifter som finns på jorden inte räcker till. Vi har med våra sofistikerade maskiner lyckats skapa sådana system att Gaijas hela existens är hotad; och...man kan se det så att vi har sprungit för fort för att Gaija ska hinna med, precis på samma sätt som när du skulle till Stockholm till varje pris, och stånga dig fram i massan av människor. För övrigt har Einstein sagt att hastigheten i vakuum är 300 000 km i sekunden, vilket märks då jag tjattar med min dotterdotter i L.A. på andra sidan Atlanten. I mjölk går ljuset saktare än i vakuum, alltså om jag gör den där språngmarschen på natten när det inte är så många ute och går på trottoaren, kan jag springa fort med mindre energiförlust.
Min första polygon börjar vid karusellen på Gulagårn, och gå åt två håll. En mot Stockholm där folktätheten är stor. Av viss anledning ska jag till Expresso House på Västerlånggatan i Gamla stan. Där finns en ström av folk från hela världen.
Min andra utbredning går mot Flodområde 63, alltså det område där regndropparna rör sig i strömmar ner i sjöarna vars vatten rinner ut i hamnen i Trosa. Skolorna i detta område skall få besök av "Den Helio-cintriske Lorden (ljusspridaren MoffaFridolin); Ambasadör de Kreatörs of FloodArea63Dahomey. Dahomey hette ett land där det fanns äkta Amazoner, kvinnliga krigare som vaktade kungens slott. Landet ligger på Afrikas västkust, och heter idag Benin. Benin har en långsmal form och gränsar till landet Burkina Faso, där pingstkyrkan i södertälje är med och sponsrar en internatskola för pojkar som blivit föräldrarlösa.
MoffaFridolin vill stiga i land i Benin och hjälpa flickor som blir sexuellt utnyttjade av äldre släktingar, som blir bortgifta och måste ta emom manlig sperma och aidsvirus i sin kvinnliga kroppshydda, och föda barn som redan som nyfödda har smittats med aids. Det är värre det än mitt dilemma, att vara född med rött hår och begynnande fräknar!
Bröderna Karlsson handlar lite om allt detta. Det är ett tvillingpar som är helt olika. Och så är vi, Kristina och jag. Hon sköter det praktiska, och jag det andliga.
Ändå säger hon att det är hon som sköter det andliga och att jag kanske kan sägas vara en s.k. författare som leker med orden för egen del...suck!
Jerry Linder
Moffas@Spray
0708 661808
Hemsida:
www.MilkRiverUniversity.se
Publikation: Nätis! http://MoffasMilkNet.blogspot.com
Film-Time i MiddleMilkDominion
I södertälje fanns ett åkeri som hette Bröderna Karlsson: de komkurrerade med sin far som naturligtvis också hette Karlsson, men kallades för Getarn, därför att han växt upp på ett ställe i närheten av Getasjön.
Getarn var en häftig man, han är nog staden Södertäljes störste entreprenör. Det går många historier om honom, men de flesta som skulle kunnat berätta har gått till de himelska ängderna.
Jag har i trettio år tänkt att jag skulle dokumentera några av de händelser som han var med om, men så går den ena dagen efter den andra. En dag träffade jag den vackraste mamman som vi hade på Gulagårn, hon som har en dotter som jobbar på ungdomsgården här i Brunnsäng; hon kommer ihåg Getarn, hur ödmjuk han var då han kom in på kontoret där hon jobbade: en revisionsbyrå. Han stod alltid vid dörren med mössan i hand. Han respekterade verkligen deras arbete med papper och skrivna ord. Men gällde det motorer: lastbilar och grävskopor, då hade han ingen respekt alls. Det sägs att Bröderna Karlsson körde firman i botten, och att den lilla rörelse som farsgubben byggde upp, så småningor urgröptes genom missbruk av moral och allmänt hyfs, ja jag vet tyvärr inte så noga. Men den film jag vill berätta om, handlar om vår samhälleliga fördärv och hur det till slut ändå gryr ett hopp om framtiden...
Det var söndag morgon och jag låg länge i sängen och gruvade mig för att gå upp, fastän solen sken och bilen var fulltankad och min sambo sedan trettio år tillbaka, Kristina, var på bra humör, vilket man hör på stegen i köket.
Näe, fan också, idag vill jag vara fri och göra precis vad jag vill, tänkte jag; ja det tänkte jag faktiskt, även om jag inte brukar tycka illa vara att ha sällskap av min kära Kristina; men i alla fall, ibland vill man göra precis det som faller en in: idag skulle det ske, kände jag och gick ut på muggen och drillade lite grann och tog min tablett, den sista jag hade kvar av en viss sort. I morgon får jag klara mig utan tills doktorn ringer in ett nytt recept.
Nåväl, jag deklarerade mina åsikter om frihet och fick godkänt, och så började jag planera min dag, min fria dag.
Nu var det bara det att Kristina råkade säga att hon så in i norden ville upp i skogen och fotografera den där fina mosskogen som vi passerade för några dagar sedan då vi gick i skogen för att leta svamp. Vi hade gått en runda i skogen ovanför Högantorp gamla folkskola, uppför backen till vägen som går till ett timmerupplag, och ner mot golfbanan där folk ödar sina timmar på att förpassa en vit liten kula ner i ett grop i green, en sysselsättning som verkar närmast löjlig i mina ögon.
Tänk dig tillbaka hundrafemtio år när folk svalt och flyttade till Amerika och röjde land för att överleva, och nu går man makligt och drar en väska bakom sig med ett antal klubbor som man skall slå den röksvamplika tingesten med.
Ok, vi gick fram till Salems golfbana med risk för eget liv, ty rätt var det var kom en boll sjungande strax invid oss. Snabbt förpassade vi oss in i skogen igen, och så gick vi på en stig/väg som visade sig bära hän till en bunker utan ingång, underligt nog, uppe på en höjd. Snart var vi tillbaka till bilen igen.
Det var då det, den här söndagen, min fria söndag, önskade min kära sambo sedan trettio år, leta rätt på ett visst parti på den rundan där det växte mycket grön mossa bland stillastående glavatten. Inte hittar hon själv i skogen och inte kunde jag förmena henne dessa vackra bilder en dag som denna, då solen sken och vi just hade ätit frukost och druckit kaffe.
Så vi tog stövlarna på oss och gav oss iväg, men... inte hittade vi tillbaka till glavattnet, men grön mossa var det överallt. Däremot hittade vi i kanten av en liten stig, små små kantareller, stora som små knappar till en blus.
- Bra sa jag, då går vi hit om några dagar och plockar dessa första primörer:
- Om vi hittar hit ja, sa Kristina.
- Man skulle ha en sådan där 4G-modul, sa jag, med GPS, då skulle vi säkert finna dem.
Nu är det så att jag en längre tidd tänkt köpa en tockedär apparat. Ja, jag måste ha en sådan när jag rekognocerar mina polygoner som ska bli succé inom en snar framtid, om jag bara kommer till skott. Jag kallar min vandringsrunda, som förståss också kan vara en cykeltur eller en bilutflykt. Det klart att man även kan ro runt Långsjön i Mölnbo, där min stuga ligger, den vi kallar AkterKastellet. Eftersom jag är gammal mätningstekniker i kommunen, är jag behäftad med detta fel att jag vill kalla mina rundor för polygoner. Poly betyder många, och gon betyder hörn. I varje hörn ska jag ta ner koordinaterna från sateliterna. Har man tre sateliter blir det tre avstånd, och har man tre får man en ganska säker bestämning av punkten (hörnet). Men har man fyra sateliter och fyra längder får man en överbestämning. Ja så var det i alla fall på triangelnätet (92 punkter på höga berg och på vattentorn och kyrkor i Södertälje tänkta storkommun, där Daga, Gnesta, Trosa och Vagnhärad skulle ingå.
Hur som helst, nu började det brännas. Inte bara mina polygoner tarvade en telefon av modernaste snitt, med möjligeter att surfa på nätet och fotografera olika svampar, förutom att man fick positionen noga bestämd; men hur noga?
Det var inte bara att gå in i en butik och peka på en platt manick och säga:
-Den ska jag ha! Den skulle ju också laddas med olika program, för den här telefonen var inte bara en telefon man pratar i, utan en liten dator som skall vara kopplad till något av alla leverantörer av svävande vågor som bär på ettor och nollor av ett särskilt snitt; ty det handlar om allmosor till bolaget som tillhandahåller frekvenser/våglängder, som med ljusets hastighet i vakum (C) tar sig fram genom andra vågor som i sin tur tar sig genom vågor till förbannelse. Testa med en gammal transistorradio får du se. Vrid ratten som står i förbindelse med kondensatorn, du får konstiga ljud från när och fjärran och alla ljud bärs fram på dessa vågor.
Ingvar och jag, har pratat om sådana vågor i 30 år, men nu är jag ensam om eländet, det finns ingen i denna världen som ville hålla med Ingvar om att vågorna från en stjärna långt bort, mycket långt bort bärs av vågor som förändras.
Fysikens stjärnor idag är alla ense om att himlakropparna far iväg med en ruskigt hög hastighet bort ifrån varandra, men Ingvar har tänkt igenom det hela ordentligt och funnit att det med största sannolikhet förhåller sig så att det är kraften från vågen som minskar då den rör sig mot oss. Alltså impulsen minskar i styrka genom att vågen hela tiden förlorar energi till andra vågor den pressar sig fram igenom. Titta på vågorna på sjön när du kommer med Ejdern och far mot Björkö/Adelsö nästa gång.
Dopplerefekten kallar man det beteende som framträder då en energikälla: en ambulans t.ex rör sig i förhållande till dig på gatan. Ett tonläge när den kommer närmare och närmare, och ett annat när den försvinner bort. Precis på samma sätt utvecklar sig skeendet när det gäller alla elektromagnetiska vågor, där de vågor som retar våra stavar i ögonen retas av vågor av viss frekvens. När vågorna blir längre betyder det att frekvenserna blir färre, och när frekvensen ökar blir på samma sätt vågorna kortare. Det är när vågorna är nyss utsprungna från källan som de har störst kraft och det är då de får mest motstånd från andra vågor. Det är som om du var vid Stora torget i Södertälje och ska med tåget till Stockholm, och måste vara framme en viss tid för att...du är sen och måste springa. Det är många andra (vågor) ute den här tiden, och somliga går med strömmen, medan andra går mot; spelar ingen roll, väldigt många går precis där du vill sätta ner fötterna för att komma fram så fort som möjligt. Till sist kommer du på att du får lov att springa så mycket i sick-sack att det inte lönar sig att springa allt vad du är värd.
Vad betyder det? Den väg du måste springa blir längre då du springer fort, på grund av att du måste parera möten, och det betyder att den totala hastigheten från torget till stationen blir densamma om du anstränger dig till max eller om du försöker hitta en hastighet som passar in i förhållande till den täthet som finns bland dina "medlöpare"; och så är det i livet i stort. "Simma lugnt, är ett bra uttryck.
Ingvar kom på idén om ett mönster för rörelsen, och jag bad honom skriva så folk kan förstå, inte reta höga vederbörande som måst skrubba professorn på ryggen för att själv bli professor. Men jag som bara är mätningstekniker (fd) kan ju kosta på mig att bre ut texten; är det svårt att förstå?
Det är alltså sådana där vågor som sateliterna sänder ut åt alla håll, och som jag kan plocka upp med min modul. Samtidigt är satelitsändarna registrerade från olika landstationer över hela världen. I Sverige har vi en i södra landsändan (Onsalalaboratoriet), varifrån man mäter längden (frekvenserna/våglängderna)till sateliterna.
Innan Ingvar gick bort strax före nyår hade han räknat på detta och funnit att han kunde få en noggrannare angivelse av längden till en punkt från satelliten, den sändare som i varje sekund uppdaterades från landstationerna så att dessa kan ses som de triangelpunkter som jag och mina arbetskompisar gjorde mätningar från då vi rekognocerade våra polygoner i Södertäljes ytterområden. Numera mäter man inte från dem, nu kan man mäta direkt från vilken punkt som helst, där man kan ställa upp sin teodolit med längdmätare, sin toralstation.
När det gäller mina polygoner, misstänker jag att de kommer att kunna liknas vid en bok. Jag har funderat på GaijasGreenBible. En forskare uppfann ordet Gaija; vilket är namnet på jordklotet sett som ett levande väsen. Nu är Gaija hotad, det är forskarna överens om, och det betyder att de religiösa skrifter som finns på jorden inte räcker till. Vi har med våra sofistikerade maskiner lyckats skapa sådana system att Gaijas hela existens är hotad; och...man kan se det så att vi har sprungit för fort för att Gaija ska hinna med, precis på samma sätt som när du skulle till Stockholm till varje pris, och stånga dig fram i massan av människor. För övrigt har Einstein sagt att hastigheten i vakuum är 300 000 km i sekunden, vilket märks då jag tjattar med min dotterdotter i L.A. på andra sidan Atlanten. I mjölk går ljuset saktare än i vakuum, alltså om jag gör den där språngmarschen på natten när det inte är så många ute och går på trottoaren, kan jag springa fort med mindre energiförlust.
Min första polygon börjar vid karusellen på Gulagårn, och gå åt två håll. En mot Stockholm där folktätheten är stor. Av viss anledning ska jag till Expresso House på Västerlånggatan i Gamla stan. Där finns en ström av folk från hela världen.
Min andra utbredning går mot Flodområde 63, alltså det område där regndropparna rör sig i strömmar ner i sjöarna vars vatten rinner ut i hamnen i Trosa. Skolorna i detta område skall få besök av "Den Helio-cintriske Lorden (ljusspridaren MoffaFridolin); Ambasadör de Kreatörs of FloodArea63Dahomey. Dahomey hette ett land där det fanns äkta Amazoner, kvinnliga krigare som vaktade kungens slott. Landet ligger på Afrikas västkust, och heter idag Benin. Benin har en långsmal form och gränsar till landet Burkina Faso, där pingstkyrkan i södertälje är med och sponsrar en internatskola för pojkar som blivit föräldrarlösa.
MoffaFridolin vill stiga i land i Benin och hjälpa flickor som blir sexuellt utnyttjade av äldre släktingar, som blir bortgifta och måste ta emom manlig sperma och aidsvirus i sin kvinnliga kroppshydda, och föda barn som redan som nyfödda har smittats med aids. Det är värre det än mitt dilemma, att vara född med rött hår och begynnande fräknar!
Bröderna Karlsson handlar lite om allt detta. Det är ett tvillingpar som är helt olika. Och så är vi, Kristina och jag. Hon sköter det praktiska, och jag det andliga.
Ändå säger hon att det är hon som sköter det andliga och att jag kanske kan sägas vara en s.k. författare som leker med orden för egen del...suck!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)